Jag är nog egentligen ganska vanlig. Jag är 30+, mamma till två barn och lyckligt gift sedan ca 10 år. Mellan mig och min man finns det en överenskommelse, och det är att vi ibland väljer att skilja på sex och kärlek. Om någon av oss vill träffa någon eller några andra är det helt okej – så länge vi är öppna, ärliga och raka med varandra.
Den kärlek som finns mellan mig och min man är odiskutabel och den blir inte på något sätt mindre på grund av det sätt vi valt att leva på, utan kanske till och med större. Det finns en ömsesidig respekt och tolerans mellan oss som kanske delvis skapas av just vår valda situation. Jag har mycket svårt att tänka mig att någon kan komma mellan oss.
Min man är fantastisk. Han är min bästa vän, min förtrogna och min livskamrat. Han har en ocean av tålamod (vilket kan behövas om man ska leva med mig), han kan locka mig till skratt och tillsammans med honom känner jag mig outsägligt trygg. Tillsammans med honom skiljer jag inte på sex och kärlek, tillsammans med honom får sex en helt annan dimension. Jag är lyckligt lottad som har honom i mitt liv.
april 29, 2008 at 10:30 f m
Men fungerar det? Jag menar… funkar det verkligen att ha ett förhållande på det viset? Varför vill man leva med en person om man vill ha andra relationer:
Jag vill gärna förstå
Tack på förhand // mvh// FM
maj 4, 2008 at 9:46 f m
Jag har svarat dig i ett nytt inlägg, läs gärna och fråga igen om jag inte rätat ut dina frågetecken.
maj 7, 2008 at 8:48 e m
Vet inte ens om det går att skriva en kommentar här, men ämnet är ju intressant och djupt blokckerat i allas vår medvetenhet. Att leva som du skriver om det fungerar handlar väl om en form av inre storhet och ovanlig mognad.
Mandelman
maj 8, 2008 at 12:51 e m
Mandelman: Det går alldeles utmärkt att kommentera, och jag uppskattar dina ord! Tack =)
maj 10, 2008 at 12:21 f m
Ok nu har jag fattat det hela om varför det kan vara så provocerande att en kvinna väljer att offentligt gå ut med att säga att hon har en älskare.
Män har i alla tider haft älskarinnor och det ofta som något självklart acepterat i den manliga världen, men när plötsligen kvinnor tar för sig av de manliga fördolda rättiheterna då jävlar händer det grejer i moralisterna och männens värld.
Du är ju ta mig tusan en förgrundsgestalt, jag måste genast undersöka vad män inte får göra i den kvinliga värden.
Äntligen ett tema att förlora sig i för att finna djupare nyangser