Till ”Förvirrad make” – och andra intresserade
maj 3, 2008
Det här inlägget grundar sig på den kommentar som jag fick för några dagar sedan:
Förvirrad Make Says:
april 29, 2008 at 10:30 är e
Men fungerar det? Jag menar… funkar det verkligen att ha ett förhållande på det viset? Varför vill man leva med en person om man vill ha andra relationer:
Jag vill gärna förstå
Tack på förhand // mvh// FM
Förvirrad make – Jag vill verkligen göra ett försök att förklara vad det är som gör att det fungerar för oss. Det kanske är lätt att säga att man skiljer på sex och kärlek, men vi har funderat mycket över vad detta innebär för oss, vad vi vill och vad som är viktigt i vår relation. Det jag och min man har tillsammans är så mycket mer än sex! Han är min livskamrat och så otroligt mycket mer än det som jag har tillsammans med M är. Det vi söker, min man och jag, när vi träffar andra är nog egentligen en kick. Vi har levt tillsammans ganska länge och hur mycket vi än älskar varandra, trivs i varandras sällskap, så har våra år tillsammans format oss. Vi är trygga med varandra, vet vad den andre vill ha både sexuellt och emotionellt och växer ihop mer och mer för varje år som går. Kicken jag får av M – och som min man får när han träffar någon annan – är något helt annat. Jag vill leva med min man för allt det han ger mig varje dag, för all kärlek jag känner för honom, för den tvåsamhet vi har skapat. Att vi väljer att träffa andra för sexuella relationer påverkar inte det, inte för oss.
Givetvis är inte jag och min man ensamma om att leva så här, med en liknande överenskommelse. En av mina absolut bästa vänner har samma överenskommelse med sin man, och jag vet att det är ungefär samma tankar, orsaker och känslor som driver henne och hennes man. Att ha sex med någon annan gör inte deras kärlek mindre, och den gör inte min och min mans mindre.
Det finns dock en sak som gör relationen till M annorlunda än de tidigare ”utomäktenskapliga” relationer jag haft. Jag skulle vilja försöka förklara det som så att med M klickar det på mer än ett plan. Tidigare har det enbart handlat om en sexuell attraktion men med M finns det så många fler plan. Därför har jag, för första gången, skaffat mig en älskare. Jag kan inte använda det ordet för att beskriva mina tidigare erfarenheter, inte alls, men till M har jag precis det du säger i din kommentar: en relation. Det är dock inte en relation som liknar den jag har med min man. Den är annorlunda, på andra grunder och med andra syften – men de kompletterar varandra. Just nu har jag allt jag kan önska mig: Ett lyckligt äktenskap och en relation till en man som kommit att betyda väldigt mycket för mig. Båda dessa relationer gör mig lycklig, svårare än så är det inte. Så mitt svar på din fråga blir ett JA. För oss funkar det att ha ett förhållande på det här viset.
Jag hoppas att jag lyckats räta ut något av dina frågetecken. Om du har fler frågor välkomnar jag dem med öppna armar och jag lovar att försöka svara på dem så gott jag kan.
Läs även andra bloggares åsikter om sex, älskare, relation, känslor
maj 4, 2008 at 12:17 e m
Hej igen och tack för din tid att svara på min fråga.
Jag behöver smälta lite av det du skriver men har i alla fall fått lite bättre grepp omkring min frågeställning.
I botten handlar det nog mest om att alla är olika med olika värderingar i livet. Det visar på hur viktigt det är att välja en likasinnad partner. Eller?
Ja som sagt, måste smälta allt det här innan jag skapar mig en åsikt.
Tack ännu en gång
Ha det bäst
vänligen // FM
maj 4, 2008 at 4:26 e m
Självklart handlar det om olika värderingar. Jag vet många som skulle förfasa sig och bli rent ut sagt upprörda och förbannade över det sätt jag och min man valt att leva på, och det grundar sig i precis det su gäer: alla är olika med olika värderingar. Dock måste jag säga att om inte min man hade delat mina åsikter, tankar och känslor hade jag aldrig ens funderat på att leva som jag gör. I mina ögon är otrohet allt man inte kan göra öppet inför sin partner, oavsett om det handlar om sex, pengar eller precis vad som helst. Nu delar han dock min inställning, och det gör allt det här möjligt. Jag hoppas att du hör av dig igen. när du fått smälta lite, fundera och reflektera. Jag hade verkligen uppskattat att höra vad du kommer fram till!
maj 7, 2008 at 9:34 e m
Jag är totalt novis om hur man skriver kommentarer på bloggar men texten fastnar ju på skärmen så det är nog rätt. jag har funderat mycket över detta med varför man inte kan få allt i en relation.
Själv så är jag gift sen 10 år och har 4 barn och jo jag känner stor kärlek till min tjej och vill verkligen dela min vardag med henne, men vi har ytters sällan sex. Det gör en ju jäkligt frustrerad, men på något sätt har jag upptäckt en helt annan väg en att ha sex med någon annan.
Vid ett tillfälle under en kortare period mötte jag en kvinna som attraherade mig djupt i själens djupa irrskogar och på något lustigt sätt lyckades vi uppleva alla de djupast sexuella känslorna oss imellan utan att ens ha sex med varandra.
Vi mötes i ett hemligt rum och låg nära varandra och höll om oss och det kokade i oss av begär, men vi var överens om att se vad som hände om man inte låg med varandra utan bara lätt energin laddas upp mellan oss.
Det var första gången i hela mitt liv som det gick för mig i hjärtat utan att ha haft sex. Det var som vi mötes av den tradionella ”sexväggen” men lyckades hoppa över den och där hitta något så mycket hetare och vildare. När vi skildes åt brann det i hela kroppen på mig av all energi och jag flörtade med både busschaffören och halva bussen. Så här efteråt har jag kommit på att det man saknar kanske inte är fysisk sex utan mera den energi som sex omhuldar en med, så frågan är kan man ha en älskarinna/älskare där man ömsesidigt laddar upp varandra med den energi man saknar i sin relation. Hur det blev då jag kom hem ? Jodå grymt posetivt.
maj 8, 2008 at 12:54 e m
Mandelman: Jag tror nog att man kan få nästan allt i en relation i alla fall, om än inte riktigt allt. Sedan kanske man får hitta andra vägar att gå än de traditionella, och det är väl det jag och min man har gjort. Och precis som du skriver så tror jag att det kan vara en tillgång i en relation att få energi från annat håll, hade jag inte trott det hade jag inte haft en älskare
Jag måste erkänna att jag ryser när jag läser det du skriver om kvinnan du mötte. Får jag fråga vad det var som gjorde att ni slutade träffas? Det du beskriver låter så häftigt, så härligt och så innerligt…
maj 9, 2008 at 1:27 f m
Varför vi slutade ses var enkelt, det hängde starkt samman med vilka liv vi levde.
Vi var från helt olika världar, inte olika till kultur utan i sin värdegrund om vad som är innehåll i livet. För henne var min värld ett mysterium av farliga djupgravar i ett oändligt hav av irrgångar, jag var själen som likt ett sirligt ljus obemärkt tar sig in under alla försvar, jag var det gränslösa kaotiska som samtidigt i alla nyanser och rörlighet hade en struktur, en riktning.
Jag var skräcken i hennes innersta djup sa hon ständigt till mig, den skräcken som vi alla måste genomlida för att komma åt det inom oss som gör att vi står ut med att se oss själva och möta våra innersta önskningar om den vi allra helst slutligen vill vara
Jag vet inte om jag kan säga att jag till utseende är en vacker man, men mina vänner brukar säga att det är ett helvete att vara min vän för man kommer inte undan sitt egna igentligen jag
vid min närvaro.
Hon var otroligt vacker en sån kvinna som alla män går och dreglar runt, hon var en sån kvinna som aldrig skulle se åt mitt håll, hon tillhörde en otroligt förmögen familj med maner, attityder släktmiddagar, slott lyxbåtar, vingårdar och gud vet vad.
Men det fanns en grundlig misär i hennes sociala omgivning, en omgivning som led brist på tidsperspektiv, det var speciellt de män som ville ha henne. En vacker rik kvinna omgiven av en hop idioter som hade alldeles för bråttom. De älskade inte henne för den hon förstod att hon var utan för de möjligheter dessa män skulle kunna få med det hon omgav sig med.
Från att jag möte henne första gången i bara tre ord tog det tre år innan vi var intima, jag gjorde frukostar åt henne på vardagarna och ställde dem utanför hennes dörr och då hade vi aldrig träffats mer en 3 – 5 min vid busshållplatsen där vi tog samma buss. Jag bjöd henne på lunch på Grand Hotell tillsamman med en man som jag tyckte kunde passa henne i sinnet, själv var jag inte med på lunchen, jag bara betalade den för dem två. Lustigt va!
Hon sa att jag var den första hon någonsin mött som såg henne för den hon såg sig själv vara men hon skämdes för mig och skulle aldrig våga visa upp mig för hennes vänner eller omgivning. Men det led jag inte av för min kärlek till henne hade sin källa i mig och inte i henne.
Efter flera av våra möten där det fullkomlig brann inom oss av attraktion inför varandra och vi utvecklad våra inre sexuella tillstånd så vi fick orgasmer båda två utan att ens vara i närheten av vad människan idag kallar för sex.
Sen blev det slutligen så tydligt att hon valde bort mig, inte för att hon inte ville vara mig nära, utan mer som hon sa att hon stod inte ut med de djup som hon och jag hittade inom oss själva, hon sa att hon kunde inte förena sitt yttre liv med vårt djupa
Så hon gjorde det klassiska tricket att aldrig mer höra av sig. Det kan vara rätt jobbigt att vara någon djupt nära utan att få göra ett avslut, man blir avslutningslös för evigt med den relationen, traumatiserad oförlöst, men var det ändå inte det som var hela grejen, att inte bli förlöst, inte bli sexuellt urdragen, förslappad avsöndrande likgiltig, var det inte det att lämna varandra i den största blomminingen av dem alla, att få med sig ett minne som än i dag kan ladda lust i djupet.
Så nu då vad gör jag nu, söker mig vidare in i relationernas djup men en otroligt stark övertygelse att det bortom ”sexväggen” finns en djup kick av närhet och ömhet som tillfredställer en på ett sånt djup att det då det blir allmängiltigt kommer det att klassas som djupt omoraliskt.
Vem har bestämt at vi ska vara hindrade i oss själva ?
maj 9, 2008 at 9:30 f m
Mandelman, du ger mig gåshud! Om du bestämmer dig för att starta en blogg måste du ge mig adressen. Ditt sätt att skriva, ditt sätt att ladda orden tilltalar mig så mycket! Det skrivna språket kan vara magiskt, och det är ditt…
Jag är så glad över den upplevelse du har haft, och precis som du säger så kommer du alltid att bära med dig minnet och känslan som det skapade. Samtidigt är jag så ledsen över att det tog slut på det sätt det gjorde, att du inte fick något egentligt avslut på något som varit så stort, så viktigt och så omvälvande. Det är nog väldigt få människor som får komma i närheten av det du har upplevt, och framför allt krävs det nog att man är en väldigt speciell människa för att man ska kunna uppleva det. Att våga se bortom ”sexväggen” är det nog väldigt få som kan göra, vill göra. Men du har så rätt (som vanligt) när du skriver att vi inte ska vara hindrade i oss själva. Många gånger skapar vi nog våra egna (alldeles för) snäva gränser bara för att vi inte vågar, för att vi inte vill bryta oss ur den trygga verklighet vi lever i och skapa något annat.
maj 9, 2008 at 10:09 f m
Jag känner ingen sorg för ”Den” kvinnan, för jag glädjs åt att vi tillsammans satt in patroner i livets revolver och att vi med den kan skjuta oss in i djupare känslosammare meningar med andra vi möter på våra irrvägar.
Jag vet var laddningen ligger och hur man bygger upp den, på något sätt är den historisk och klassisk, den handlar om det subtila som när man var ung och kär på skolgården i tjejen med rött hår och fräknar som hoppade hopprep, man visste båda vad som var på gång, spänningen låg i luften, men man hade aldrig talat med varandra, bara gått avvaktande 50 meter från varandra ändå hade kärlekens rötter linadats runt våra kroppar och det gemensamma trädet börjat växa, men man hade inte modet att klättra upp i det.
Att vara en speciell människa kan vara djupt plågsamt,jag vet att jag är speciell utan att sticka under stol med det, speciell blir man då man kan identifiera sin egen mening med sitt unikt egna liv.
Men jag har fått kämpa hårt i min mänskliga karriär för att vara den jag är idag och jag har mest kämpat mot mig själv och mina egna fördommar om mig själv i relation tillmin omgivning. Det finns ytterst lite utanför mig själv som jag är rädd för idag, jag är mest rädd för mig själv.
Hur skapar man en blogg då?
Och ser alla det jag skriver nu till dig eller sorterar du det innan du lägger ut det?
Jo en blogg har jag tänkt på
Mina ämenen är många visa mig gärna vägen.
M
maj 9, 2008 at 11:28 f m
Wow! Det här var läckert! vilken dialog….
Som sagt. Startar du en egen blogg Mandelman vill jag också veta vart du finns : )
Ni formulerar otroligt bra båda ~jag~ och Mandelman. Tydlig och trevlig läsning.
Tack båda // Kram // FM