Otrohet och ansvar
april 10, 2008
Nu lär väl både en och annan reagera, men jag ska ärligt säga att jag känner inte att jag har något ansvar för Ms relation. Visst, jag har en affär med en upptagen man, men det är inte mitt ansvar. Mitt ansvar ligger gentemot min man och gentemot vår relation, familj och våra värderingar – inte gentemot henne. Jag väljer att se det här som något som kanske till och med kan gagna henne i det långa loppet. M mår bra av att träffa mig vilket leder till att han blir gladare, något som hon drar nytta av hon också. Eftersom lust föder lust får både jag och M en kick i våra sexliv med våra partners, vilket både hon och min man drar nytta av. Det känns lite som om det faktiskt stämmer det här med att ”det man inte vet mår man inte dåligt av”! Så länge hon inte vet att hennes man träffar mig finns det inga nackdelar för henne. Är jag banal? Blåögd? Elak? Ja, kanske alltihop. Men jag har inte dåligt samvete. Inte för fem sekunder.
april 14, 2008 at 9:01 f m
Hur fan kan du skriva så där? Menar du på blodigt allvar att du inte har något ansvar till en kvinna vars man du har en affär med? Skulle du själv vilja att din man gick bakom din rygg??? Fy fan för såna omoraliska människor som du!
april 14, 2008 at 9:06 f m
Vad är egentligen moral, har du funderat på det? Bara för att du ser på saken från en sida behöver det inte göra att endast ditt synsätt är det rätta.
april 21, 2008 at 2:32 f m
Hur omoralsk jag än må vara så är jag benägen att hålla med dig. Så länge jag vet att jag är ”den andra kvinnan” och inte begär något mer så skulle inte jag heller ha något speciellt dåligt samvete.
Men ja, jag är ju kanske moraliskt komplicerad i mina värderingar också.
april 22, 2008 at 3:06 f m
nej, jag tycker inte heller att du har något reellt eller egentligt ansvar gentemot henne, det är i så fall endast han som har detta.
april 22, 2008 at 7:52 f m
Rebekah och Steve: Skönt att höra att jag inte är ensam om mina åsikter! Hans ansvar är hans, mitt är mitt. Varken mer eller mindre.
april 22, 2008 at 11:59 f m
Till Jag. Förr eller senare får hon reda på detta. Hennes man bedrar henne. Det betyder att han saknar respekt för henne. Han ljuger och manipulerar henne. Om hon hade vetat vad han gör, så hade hon förmodligen inte velat ha honom. Så snacka om falsk varudeklaration. Dessutom förnedrar han henne inför dig genom att snacka om henne med dig, som hon inte ens känner till existensen av. Och varför skulle han ha respekt för dig och varför skullde du lita på honom, om han visar sådan respektlöshet mot sin partner? Jag tror att du njuter av att vara hans hemliga treat, men att det är en illusion att denna position uppvärderar dig. Jag skulle säga att du är degraderad av hans otrohet. Jag skulle inte ens vilja ta i dig med tång om jag var singel och du stötte på mig. Ta inte illa upp, det är inte personligt, utan har med din respektlöshet mot dig själv att göra. Den avskräcker. Ha det fint.
april 22, 2008 at 1:43 e m
Tobias: Självklart respekterar jag din åsikt, men du och jag har lite olika syn på just respekt. Jag uppskattar dock att du delar med dig av dina tankar och synpunkter, även om de inte går hand i hand med mina…
Take care!
april 22, 2008 at 6:47 e m
Jag kan verkligen inte fatta att du bara har så jävla dålig självinsikt och att du bara skriver om detta… Har du dåligt självförtroende eller??
Jag tror inte att du nånsin har upplevt hur det är att vara på andra sidan, för då hade du aldrig kunnat göra så här mot en annan människa. Du kanske inte har något ansvar inför henne… det är ju hennes man som sviker henne, inte du. Men det viktigaste är ju att du väljer att svika och förnedra din man och dina barn. Han älskar och litar på dig…
En annan sak som du kan fundera på… den här upphetsingen och ruset du känner inför din älskare och det ni gör ihop… Normalt sett så delar man det och känner så inför den man valt att leva och skaffa barn med…
Det du håller på med… det är det absolut värsta man kan göra mot en annan människa… och det kommer att hoppa upp och bita dig i arslet en vacker dag…
april 22, 2008 at 6:59 e m
L: Om du hade läst min blogg hade du vetat att min man vet om min relation med M. Jag går inte alls bakom hans rygg, jag sviker honom inte på något sätt och jag lovar att han inte känner sig förnedrad. Det jag och min man har tillsammans är en helt annan sak än det jag och M har tillsammans.
Det är mycket möjligt (eller rättare sagt uppenbarligen självklart) att du inte kan förstå vår relation, varken min och min mans eller min och M:s och det är helt okej. Vi behöver inte förstå varandra, du och jag. Och visst, om det ”hoppar upp och biter mig i arslet en vacker dag” så får jag stå för det jag gör och leva med konsekvenserna.
Och avslutningsvis: Vet du vad, L? Det står dig helt fritt att döma mig – vilket du så gärna gör – men ibland ska man inte döma det man inte förstår. Du vet ingenting annat om mitt liv än det lilla du fått läsa här, och du har uppenbarligen inte ens tagit dig tid att läsa igenom bloggen innan du kastar din dom. Men visst, som jag skrev tidigare, vi behöver inte förstå varandra du och jag. Och visst är det bra att det är så.
april 22, 2008 at 7:34 e m
Ok…jag är ledsen om jag förhastade mig. Det är inte min intention att såra andra människor…! det är ju skönt att ni två är ärliga mot varandra och kör med öppna kort. Du tror ju såklart att jag inte att kan förstå eran relation…och nej…det är jävligt svårt i alla fall… det är hur svårt som helst att fatta hur han kan tillåta att den han älskar delar allt detta med en annan man…men visst är du ärlig mot din man så är det ju härligt att ni 2 kan ha det så… Jag är förmodligen bara trångsynt och bitter… Vilket du givetvis redan räknat ut… Men hur det än är så finns det ju en tredje människa i detta som inte vet något som förmodligen hela stan redan vet om… När hon får reda på detta kommer hela hennes liv att raseras… Men som sagt… den största grisen i detta är ju han… inte du!
Jag håller med dig… visst är det skönt att vi inte behöver förstå varandra du och jag…
april 22, 2008 at 8:25 e m
Nej, L. Du har fel på i alla fall en punkt i din kommentar: Vi lever våra liv som vi själva vill, och att du inte förstår mitt sätt att leva gör dig inte trångsynt och bitter i mina ögon. Inte alls.
Du har så rätt i att det finns en människa i det här som inte vet vad som händer. Dock är min och Ms relation ingenting som ”hela stan redan vet”, snarare tvärt om! Vill man hålla något hemligt så går det alldeles utmärkt så länge alla inblandade strävar mot just ett hemlighållande. Att det skulle bli kaos om hon fick veta det är jag övertygad om, men jag vill verkligen aldrig att det ska inträffa. Inte för min, Ms eller hennes skull.
Och förresten tycker jag ju inte alls att M är en gris, men det har du säkert räknat ut
Jag kan inte låta bli att avsluta med ett litet tack: Jag uppskattar att du har tagit dig tid att kommentera även om vi inte är ense, du och jag
maj 9, 2008 at 2:44 f m
Livet är alldels för komplext för att förklaras på ett så enkelspårigt sätt att något skulle kunna vara omoraliskt eller ej.
Jag skulle vilja ställa en fråga.
Många av oss har långa utbildningar på olika universitet och likande skolor, vi har ibland utbildat oss i 5 – 10 år och sedan har vi haft praktik och sedan jobbar vi järnet på att göra karriär.
Men nu kommer vi till det lustiga i det hela.
Hur många år har vi lagt ut på att utbilda oss inom vår relation till ett samliv med en annan människa?
Svar : Noll år.
Finns det skolor för att utbilda sig till att leva samman med någon?
Svar: Nej.
Hur många timmar om dagen sattsar vi på att utveckla vår relation med den vi lever samman med?
Svar : kanske några minuter per dag.
Vi utgår bara iskallt från att kärleken och våra relationer skall fungera utan att behöva sattsa något. Samtidigt lever vi i en villfarelse om att vi vet vad det är att leva i en relation. Men var kommer kunskapen om att leva i en relation ifrån?
Uteslutande bara från oss själva, våra polare det vill säga att vi alla är självlärda, ok några få av hela folket får gå i terapi och lära sig.
Men med facit i hand så sattsar vi tusentals timmar på våra jobb och springer arslena av oss för att passa in och vara till lags passa in i normen.
Men vi sattsar nästan ingen tid på våran relation som är jämförbart med vad vi sattsar på jobbet, men vi kräver långt mera av våran relation en vad vi kräver av jobbet om man jämnför tidsattsningarna mellan jobb och relation.
Men vad har detta med omoral att göra?
Jo att det vi håller på med i våra realtioner är alltid expriment för en avsaknad av utbildning i relationer.
Och att då inte våga ifråga sätta utan bara svälja en bild av den stora kärleken är självbedrägeri på högsta nivå, som många miljoner sväljer varje dag, det är i mina ögon mer omoraliskt att bedra sig själv med en sån livs lögn änn något annat.
Realtions utbildning har ingen given form den kan bara vara jävligt inviduell, så om den är omoralisk eller ej är helt upp till den enskilda individen.
Moral och värdering av moral är ett av samhällets pålagt utanpåverk, det finns kulturer i andra länder där det är helt normalt med flera fruar,
Är det en omoralisk kultur? Som vi i väst måste röka ut kanske bomba med EU information, fy fy fy, knappast.
Moral är alltså en fråga om tid och plats och jävligt inviduell för varje enskild människa och det är bara genom att känna in var ens eget ansvarsområde för ens egna handlingar går som man kan lära känna sig själv.
Och sen givitvis ta ansvar för konsekvenserna av sitt handlande
Så vi borde vara grymt uppskattande till alla de som offentligt går ut och berättar att de försöker hitta en annan väg i kunskapen om att skapa en god kärleks relation.
Det är alla dessa modiga människor som förändrar bilden av kärleken och par relationen, äktenskapet, sambolivet osv som genom att ifråga sätta var gränserna går ger svar på frågor åt alla oss som ännu sitter och moraliserar i stugorna
maj 9, 2008 at 8:40 f m
[...] maj 9, 2008 Jag vill spinna vidare lite på en kommentar som jag fick av Mandelman till inlägget “Otrohet och ansvar” [...]