Att ”ta sig en älskare”

Jag och min man lever under perioder i ett öppet äktenskap. Under ganska så lång tid har den här delen av vår relation legat i träda. Vi har levt vårt vanliga liv och allt har varit bra, men för en månad sedan ungefär hände någonting. Från ingenstans möter jag en man som lockar mig något så kopiöst, och jag föll handlöst. Efter att ha pratat med min man bestämde vi oss för att det var dags att ta upp tråden igen, att se oss omkring igen och njuta lite extra av livet. Och tro mig, jag njuter lite extra av livet just nu.

Det är egentligen en ganska så märklig känsla att helt plötsligt möta någon som man känner sig så otroligt starkt dragen till som jag gjorde när jag träffade M, i samband med jobbet. Min första tanke när jag såg honom var faktiskt ”Jävlar, vad snygg han är!” och jag är ändå inte lättattraherad. Det ska mycket till innan en man lockar mig, och även om jag kan tycka att en man ser bra ut så är steget därifrån till ett ”jävlar i min låda” gigantiskt stort. Här stod han i alla fall, och trots tjocka ytterkläder och mössa föll jag en aning för honom där och då. Om jag bara hade anat hur mycket jag skulle komma att fall för honom vet jag inte vad jag hade gjort. Kanske hade jag vänt på klacken och gått, kanske hade jag stannat kvar. Jag vet faktiskt inte.

Det var några år sedan jag och min man bestämde oss för att leva monogamt ett tag, och jag har ärligt talat inte saknat swingersdagarna för en sekund. Redan efter andra mötet med M tog jag lite försiktigt upp med min man att det faktiskt fanns någon som jag attraherades av, och vad skulle han säga om att ta upp vårt beslut om monogami till diskussion igen? Vi pratade, och bestämde oss för att det helt enkelt var läge.

Det finns en sak som gjorde situationen med M väldigt annorlunda mot för (och inledningsvis även klart mer komplicerad än) tidigare sexuella kontakter. Tidigare har vi träffat personer som sökt samma sak, par eller singlar som vi träffat via kontaktsiter eller annonser. Med M var det ju en annan sak. Han var lycklig i sin relation, med sitt liv, och här var jag och kunde inte slå tanken på honom ur huvudet. Hur sjutton gör man? Det kändes som en oöverstiglig uppgift, men jag var ju tvungen att ge det ett försök i alla fall. Jag fick honom bara inte ur huvudet. Samtidigt ville jag inte skrämma bort honom eller på något sätt göra en eventuellt helt platonisk vänskapsrelation omöjlig. Hur flirtar man med någon som man vet är upptagen? Jag fick försöka vara försiktig samtidigt som jag kände viss press eftersom jag bara hade några dagar på mig. Så här i efterhand hade jag kanske gjort ett och annat annorlunda, kanske varit lite mer tydlig, men det blev ju ganska så bra ändå. Efter oskyldiga samtal som gled in på mindre oskyldiga ämnen, en och annan insinuation och ett antal timmar tillsammans i jobbet kändes det som om han mer och mer förstod vad det var jag menade, att jag var väldigt intresserad av honom och att jag inte var intresserad av att bryta upp hans eller min relation. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, men friskt vågat – hälften vunnet. Och jag vann hela jävla skiten. Vid flera tillfällen har han sagt att det var en enda fråga från mig som vände upp och ner på allting för honom, och det var när jag frågade om han trodde att han skulle kunna hamna i en sådan situation tillsammans med någon att han hoppade över skaklarna och hade en affär. Han svarade inte på ett bra tag när frågan väl hängde i luften, men så småningom kröp det fram att ja, det skulle det nog. I det ögonblicket ville jag så gärna fråga om jag skulle kunna vara den personen, men jag vågade inte. Återigen var det känslan av att om det inte blev något mellan oss ville jag i alla fall att vi skulle kunna ha en vänskapsrelation som kom i vägen. Även om hans svar var helt i linje med vad jag hoppats på vågade jag inte dra för höga växlar, och det var kanske klokt även om jag helst av allt hade velat hoppa upp och ner och jubla. Saker och ting utvecklades kanske ganska snabbt, men för mig som visste vad jag ville och som hade trampat upp stigen redan kändes det som en evighet. Att i det läget komma ihåg att han faktiskt inte bett om att bli uppraggad av en gift kvinna var inte så lätt, och det kändes periodvis riktigt svårt. Men samtidigt förstod jag att för en stadgad tvåbarnsfar som levt i en lång, trogen relation så kan steget mot att överväga att träffa en annan kvinna vara stort – och vad är då inte steget till att inleda en fullskalig affär med henne? Det blev några nervösa dagar för mig innan han beslutade sig för att följa sin magkänsla och träffa mig igen. På den vägen är det.

Läs även andra bloggares åsikter om sex, relation, swingers, otrohet